Tillbaka...

... i ekorrhjulet. Men lite lättare i sinnet. Paris var underbart. Bjuder på en bild av Mona Lisa.

Viva Italia

Det är Italien nu.

Kvällens projekt: gnocci. Först kokar man tydligen potatis, typ ett kilo. Pressar denna.

Klafsar ihop potatisen med ett ägg, salt och lite muskot. Sedan i med mjöl, tror att det skulle vara 4 dl men behövdes mycket mer. Knåda knåda. Sedan rullar man fina rullar.

Därefter skär man små bitar och trycker ut dem med en gaffel. Lägger på något mjöligt.

Försiktigt i kokande vatten (här vaknade den lilla och kaoset blev fullständigt så ingen bild blev tagen, hoppas ni förstår grejen) och fiska sedan upp dem när de flutit upp. Tadaaa!

Hur smakade det då? "Tja, klumpar", var As omdöme, men det var inte riktigt rättvist. Fint var det, mycket fint.

Okej, nu är jag en pensionär som skriver helt meningslösa insändare i tidningen. Men why not, det är det hör jag funderar på idag. Stora maskiner. Jag är ju ute en hel del på gator och torg med alla mina barn och att titta på traktorer och grävmaskiner är ett av våra nöjen. Men vad håller de på med egentligen? En jättemaskin med enorma avgasmoln runt sig kan hålla på i vad som verkar evighet med att sopa ihop några blad. Så åker en bil förbi och river upp allt och grävmaskinen börjar om. Häromdagen en jättemaskin härutanför som med en klo-grej försöker och försöker och försöker flytta en hög med smala grenar. Hoppa ur maskinen vetja! Det verkar så knasigt. Civilisationen har slagit knut på sig själv. Sen blir väl han i maskinen arbetsskadad av stillasittandet.